Ett liv senare.

 

Vart börjar man? En? Dam? Nej. Inte börja med inside jokes redan. Det får en bara ha när/om en någon gång får läsare. Jag börjar med ett hej. Eller nä!!! Ångrade mig.

Tjaba.

Det blev roligare. 

Jag har bloggat till och från, här och var, på exakt just denna blogg sedan 2012. Är inte det lite spooky? Här har jag gått igenom melankoli, depression, kreativitet, ångest, inspiration, livet. Här har mitt liv på något sett funnits, eller snarare en avspegling utav det. Därför vill jag hylla mig själv för att jag överlevde tonåren, med att skriva på just den här bloggen, som jag haft och bloggat på, till och från, sedan 15 års ålder, med många avbrott och sidobloggar.

 

Det känns banne mig som att jag reinkarnerats till ett bättre jag, inte för att vara en sån person, men ibland har en rätt till att säga så. Jag får det, i alla fall.

Jag är snart 21 år gammal, oh snap, åldersnoja. Borde kanske inte ha det, men det kom som ett brev på posten, och så som i den första Harry Potter-filmen forsar dessa förplaskade brev inom varje ingång till huset. Jag är huset, breven är åldersnojan, om det inte var klart nog. 

Mitt namn är Rosanna, förresten.

Varmt välkommen!