"Bara en fas"

Det är bara en fas. Det kan bli så nu när du börjar bli kvinna.

 

När du tvingas lyssna på mäns lektioner i hur könsidentiteter funkar, eller att det bara finns män och kvinnor.

När dysforin får dig att drömma om cancer på nätterna, när du letar knölar i dina bröst.

För att det skulle få dig att tvingas operera bort dem, med respekt, med förståelse från andra parter.

När du berättade för första gången till en familjemedlem. När den sa "om du börjar träna och äta nyttigt så blir de mindre".

När du gråter av lycka och avund när du ser andra som opererat sig. När någon ifrågasätter om du vill lägga dig under kniven.


När du själv ifrågasätter det. När någon kallar dig söt, när du är stilig.


När queer-personer är de enda som någonsin inspirerat dig till att fortsätta. För att du vill vara som dem. För att du känner som dem.


När du var liten, och ville klippa håret kort, när frisören sa åt dig att det kommer locka sig okontrollerbart och konstigt.


När du kom ut för en kurator. När du bad om hjälp att få hjälp till vård.

När kuratorn förknippade det med att du var lesbisk. När det gjorde dig illa till mods, och när du önskar att du aldrig gjort det.

När du blev kallad 50/50. När du blev kallad "icke-bär". Vad bär man då? Bär man ingenting?


Det är bara en fas. Det kan bli så nu  när du börjar bli kvinna.

 

#1 - Anonym

<3